Chip, magnetremsa och kortläsare: var får dekalen sitta?

Vad händer när kortet stoppas in i en läsare?

Tre olika saker, beroende på vilken läsare du står framför. Chipterminalen vill ha kontakt med chipet, magnetremsläsaren vill ha remsan förbi läshuvudet och uttagsautomaten tar oftast hela kortet ur din hand.

Den fjärde raden har en egen genomgång i kortdekal och kontaktlös betalning. Här handlar det om de tre första, alltså om vad som händer när kortet faktiskt stoppas in någonstans.

Vad kräver chipterminalen av kortet?

Fysisk kontakt, varje gång.

EMVCo beskriver EMV Contact Chip som betalningar i butik som kräver fysisk kontakt med terminalen, och att kunden stoppar in eller doppar kortet i läsaren. Chipet kontrollerar att kortet är äkta och skapar en engångskod för varje transaktion. Tekniken sitter enligt EMVCo i 15,6 miljarder bank- och kreditkort.

Chipet ligger på kortets framsida, alltså på exakt den sida där dekalen ska sitta. Det är hela skälet till att chipytan kontrolleras innan du trycker fast något, och inte efteråt. Tromfy uppger att motivet kan hamna 0,5–2 mm från det läge produktbilden visar, så lägg dekalen löst först och titta på hur den möter chipet. Momenten i tur och ordning står i sätta på kortklistermärke.

En sak till är värd att tänka på i kassan: den kortsida som går in först möter läsaren vid varje köp. Ska någon kant sitta perfekt är det den.

Vad läser en magnetremsläsare?

Två spår med data på kortets baksida.

Formatet har legat still länge. ISO/IEC 7813 anger datastruktur och datainnehåll för magnetspår 1 och 2, alltså de spår som används för att initiera finansiella transaktioner. Standardens nuvarande utgåva är från 2006 och bekräftades senast 2018. Den beskriver layout och registreringsteknik, men inte säkerhetskrav.

För dig med dekal är remsan den enklaste av kortets tre arbetande ytor. Tromfys dekaler sitter bara på framsidan, medan magnetremsan sitter på baksidan, så trycket hamnar aldrig ovanpå den. Kvar finns kantfrågan: en dekal som viker sig runt kortkanten eller lyfter i ett hörn kan hamna på fel sida av kortet.

Remsan är samtidigt den äldsta av metoderna. EMVCo beskriver chipets kryptografi som säkrare än den hos traditionella magnetremskort, och i svensk vardag är det chipet eller blippen du använder i praktiken.

Vad är speciellt med uttagsautomaten?

Att kortet lämnar din hand.

I många automater matas kortet in helt och ligger kvar inne i maskinen tills uttaget är klart. Det är skillnaden mot en butiksterminal, där du kan dra tillbaka kortet i samma sekund som något känns fel. Automaten läser dessutom chipet: SEB beskriver att kortet aktiveras när du handlar eller tar ut pengar med chippet och din kod, alltså via samma kontaktyta som i kassan.

Tromfy nämner uttagsautomaten på två ställen i sina egna texter. Dels i rådet att trycka fast kanterna så att dekalen inte lossnar i kortterminal eller uttagsautomat, dels i köpvillkoren, där företaget friskriver sig för att kortet nekas av butik, bank eller uttagsautomat på grund av en applicerad dekal och för kostnader om kortet måste ersättas. Tillverkaren räknar alltså med möjligheten, vilket är värt att veta innan kortet åker in i en maskin som håller kvar det.

Ett enkelt sätt att slippa den överraskningen: använd kortet i en vanlig butiksterminal ett par gånger efter att dekalen satts på, innan du tar ut pengar med det. Då har du kortet i handen hela tiden om något känns trögt.

Hur vet du att kanterna sitter?

Med tummen, innan kortet åker någonstans.

Dra tummen längs alla fyra kanter och känn efter om något hörn lyfter. Hakar nageln upp i en kant är dekalen på väg att lossna, och då ska den av före nästa uttag i stället för efter. Det är också den kontroll som är värd att göra om kortet har legat en tid i en trång plånbok eller en korthållare.

Kortet fastnar eller nekas i automaten. Gör så här.

Ordningen spelar roll, för första reflexen brukar vara att prova en gång till på samma ställe.

1. Avbryt uttaget och ta emot kortet. Kommer kortet ut oläst, låt det stanna i handen i stället för att gå direkt på ett nytt försök i samma automat.
2. Titta på dekalen medan du står kvar. Ett lyft hörn eller en kant som vikt sig syns direkt, och det är den detaljen du faktiskt kan göra något åt på plats.
3. Ta av dekalen innan nästa försök. Läser terminalen kortet utan dekal har du hittat orsaken på egen hand. Hur du får loss den utan att skada kortets yta står i ta bort kortklistermärke.
4. Testa i en butiksterminal. SEB skriver att du kan fortsätta betala med chippet precis som vanligt och att båda sätten fungerar, så ett vanligt köp i kassan visar om chipet går att läsa.
5. Stannar kortet kvar i automaten, ring din kortutgivare. SEB uppmanar sina kortkunder att ringa direkt och spärra kortet om de förlorar det, och över ett kort som ligger kvar i en maskin har du ingen kontroll. Banken avgör också om kortet ska bytas ut.

Vad säger standarderna om dekaler?

Ingenting, och det är i sig ett svar värt att ta med sig.

EMVCo beskriver hur chipbetalningar ska fungera, ISO/IEC 7813 hur magnetspåren ska se ut och PCI Security Standards Council ger ut säkerhetsstandarder för betalkortsmiljön, bland annat för själva betalterminalerna. Ingen av dem tar upp dekaler. En standard som säger hur en terminal ska byggas är alltså inte ett besked om att ett dekalerat kort accepteras i den.

Kvar står två frågor du själv råder över: håller du kortets ytor fria och kanterna nedtryckta, och vad säger din kortutgivare? Den andra frågan går igenom bank för bank i får man dekorera bankkortet?